Mjölkning av kor
I Byssträsk som i många andra småbyar i södra Lappland var ägandet av en jordbruksfastighet uppdelat i två huvudlinjer. Den ena avsåg jordbruket och den andra skogsbruket. För skogsbruket handlade det under lång tid mest om att hugga och köra hem virke som under våren upparbetades till ved inför den kommande vintern. Nästa huvuddel var att hugga grövre virke som man sågade upp till byggnadsvirke i en såg som byn ägde gemensamt. Blandningen jord- och skogsbruk benämndes ofta hemman och ägarna titulerades hemmansägare.
När det gäller jordbruksdelen fick gårdens kvinna ofta ta ett större ansvar. Det berodde på att mannen i huset under vintern ofta låg borta flera dagar, ibland upp till hela veckan, när han arbetade med skogsavverkning långt borta. Dels skulle hon sköta hemmet och barnen med allt vad det innebar, dels skulle hon sköta ladugården med mjölkning av kor. I skötseln ingick även att skotta ut gödsel samt hålla rent och torrt hos alla djur. Hon skulle också släpa in hö till utfordring av djuren.
De flesta gårdarna i byn hade ganska liten djurbesättning sett med dagens mått. Tre till fem kor, en häst, gris, ett ungnöt och i några fall värphöns samt får. Korna mjölkades två gånger per dag, morgon och kväll. I de flesta fallen var det kvinnan på gården som mjölkade. Det var handmjölkning som gällde i dessa små bestånd av kor. Kvinnan mjölkade sittande på en pall med ett mindre kärl fastklämt mellan låren. Hon drog växelvis i juvrets spenar och pressade fram mjölk som for ner i kärlet. När detta var lagom fullt hällde hon över det i en hink via en stor tratt. Där tratten gick ihop silades mjölken via två ihåliga metallplattor och ett mellanliggande pappersfilter. En del av mjölken användes i gårdens hushåll, resten fraktades med postbussen in till Lycksele. Där på mejeriet vägdes mjölken och gav bonden lite inkomst. Varje gård hade ett leveransnummer så att man på mejeriet kunde se vem som levererat mjölken.
På fotot som är taget av Stig Hanefjord ses en av döttrarna i gård nummer 9 som ägdes av Gottfrid och Hildur Persson. Dottern som mjölkar en ko hette Margret, gifte sig Salander och flyttade med sin man till Motala där hon bodde fram till sin död.
Text: Roland Heldestad Foto: Stig Hanefjord