Kraftverket i Byssjan
Någon gång i början av 1920-talet började man diskutera möjligheten att bygga ett kraftverk i Byssträsk. Byborna var dock tveksamma och det hela lades på is. Cirka tio år senare blev frågan åter aktuell då Granöborna planerade att bygga ett kraftverk i Byssjan som är det stora flödet från alla sjöar runt Byssträsk ner till Umeälven. Att man ville få med Byssträsk berodde på två saker; Dels behövde man avtal om dämningsrätt i alla sjöar som skulle förse kraftverket med erforderlig vattenmängd, dels ville man sälja ström till Byssträsk.
Med stor tvekan och efter många diskussioner mellan parterna i Granö och Byssträsk kom man fram till ett beslut i frågan. Ur Boken om Byssträsk; ”Man kände alltså stor misstänksamhet mot herrarna i Granö som skulle ge sig på detta underverk”. Det fanns även många som tvekade hur det skulle kunna fungera.
Hur som helst så påbörjades byggandet av kraftverket och den 5 november 1933 slog man på strömmen i Byssträsk. På fotot ser man kraftverket som var en nästan villaliknande byggnad där turbiner och övrigt erforderligt maskineri fanns i bottenvåningen medan den som skötte kraftverket bodde i övervåningen med sin familj. 1934 när det hela var klart ordnades en ljusfest i skolan med sketcher, sång och musik. Efteråt var det dans på Danaholmen med erforderliga ordningsvakter och för dansmusiken stod två män från Granö…
Nu har jag skrivit hur det var i min hemby Byssträsk, men jag tror att de flesta byarna har haft en liknande utveckling. Kraftverket övertogs så småningom av statliga Vattenfall som den 26 november 1974 begärde hos vattendomstolen att få avlysa domen om dämningar eftersom verksamheten skulle upphöra. Själv är jag född 1943 och har två minnen som berör strömmen:
– I slutet av 1940-talet gick en man runt i husen och plomberade elplattan över vintern för man kunde man laga mat på spisen i köket som det eldades i med ved.
– Långt in på 50-talet var strömmen så svag att man direkt såg på taklampan i köket som lyste svagare när någon kapade ved med en eldriven vedkap!
Text: Roland Heldestad