Dialektala uttryck

Vid arbetet med ”Boken om Byssträsk” gjorde Solveig Helgesson en sammanställning av gamla dialektuttryck som hon hört. Jag har skrivit av hennes sammanställning rakt av utan någon korrigering av stavning osv.

PS / På några ställen har jag lagt till (Markerat RH) eller korrigerat det som jag uppfattat som direkta felskrivningar.

Liten ordlista

När de som samlades i byastugan i Byssträsk berättade om gamla tider satt en av de yngre deltagarna och lade märke till ord och uttryck som hon tyckte var värda att anteckna därför att de kanske snart har kommit ur bruk. Kanske de inte återfinns i denna skrift som inte är avfattad på det gamla byamålet. Den som vill höra dem i deras rätta sammanhang hittar dem på de kassettband som spelades in i byastugan.

  • Ann´sjörnsch – ”Motsols” På spelflotten gick karlarna medsols men när man drog ut linan ”gick kärringa ann´sjörnsch”.
  • Annörja – Skidspår. ”Han ränt te stämplingen oppa annörja”.
  • Bakan – Den första och sista brädan av stocken vid sågning.
  • Bakufjäla – Den stora, runda träspade som man använder när man skjuter in tunnbröd i den vedeldade ugnen.
  • Björkstol, –a (Pl) – Tätväxande rotskott på björkstubbe. Vid röjning sparade man den kraftigaste stammen på ”björkstoln”.
  • Bruschel – Dra fram virke i högar nära vägarna i skogen.
  • Bräsa – Stå brett med benen.
  • Börr, -n – Stenborr, även huggjärn (stämjärn).
  • Bösshaka, -n – Flottarkrok.
  • Denna – Där (jfr ”henna” = här).
  • Etterong – Vagel, finne i ögat. ”Han hadd fått en etterong oppi öga´ ”.
  • Fehus, -e – Ladugård, sommarlagård.
  • Felasväg – Vinterväg efter vilken man körde hem hölass från myrslåttern. Var utritad på byakartan och fick ej blockeras.
  • Fjuster – Dummer. ”Han va e riktigt fjuster” (efterbliven).
  • Flatvattusko – Kängsko utan sula.
  • Flister – Mjäll. ”Ja hadd flister oppi skall´n”.
  • Fära – Fär, for, ha fure. Fara
  • Fölktrå – Det säger man om djur som vill vara med människor vilket ofta är fallet med ungdjur. ”Kalven va sä fölktrå att getar´n feck sprang å göm sä”.
  • Förfall, -e – Förfallstid på våren och hösten då det är dåligt väglag. ”Vi to båt´n mä över is´n under förfalle”.
  • Gall – ”Hä gall int´ för´n å göra”.
  • Gatt – Verb. Gitta, gett, gatt (var tvungen). ”Nu gett ja gå dit å si åt hur han ha ne”. ”När han int kömme, gatt ja gå å….”.
  • Göjvut – Tokig. ”Han va sä göjvut, sä man kunne int lämne´n”.
  • Grotes – Gå och fundera på att ge igen en oförrätt. Ruva på hämnd.
  • Hjart – Hjälpt. ”Ja ha hjart han….”.
  • Hässjestang – Hässjestör.
  • Höpp – Hoppa.
  • Idu, -n – Eda, där vattnet går runt. Bakvatten.
  • Jarnaet – Hädanefter. ”Jarnaet vankes hä ingenting”.
  • Jût – Ful. ”Han ä sä jût sä han skrämm båna”.
  • Karnan – Hyvelspån.
  • Inunner – Fattig. ”Dem ä sä inunner…” (under isen).
  • Jäcklen – Kindtänderna.
  • Jörja – Gyttja.
  • Klomp – Klump. ”Hä ä som e klomp i bröste”.
  • Kömme – Verb. Köm, kömme, ha kömme.
  • Lâ´ve – Tillsammans med. ”Ja va lâ´ve han igår”.
  • Mönn – Mun.
  • Mönn – Backa båten med årorna. ”Nu gett du mönn”. – ”Mönn”.
  • Nâgerst – Någonstans. ”Vars nâgerst?”
  • Nalta – Lita grann.
  • Nasse´när – I det närmaste. ”Nu ha du fådd nasse´när va du ska ha”.
  • Navar – Borr med trähandtag. (Husnavar´n, golvnavar´n).
  • Nässgäla – Matsäck (för längre tid) ”Ja ligg på nässgäla”.
  • Nässgöra – Matsäck (dagsbehovet). Även göra i ordning matsäck.
  • Nätjen – Näcken.
  • Ogött – Illa unnat. ”Hä ä int´ogött dem”. (Tillägg RH: Rätt åt dem!)
  • Ohjârt – Ohjälpt. ”Han gatt gå från dem ohjârt”.
  • Omörn – ”Ja känn´t mä sä omörn” (yrvaken).
  • Onnesä – ”Ja hann int`vä för hä onnesä (gick galet).
  • Rall – Skvallra, ”Hon ä en rekti rallerbytt”.
  • Raller – Använda ”rallra” (äldre ”rallern”) kruskavlen. Jämför vid tunnbrödsbak ”nagg”, gjord av hönsfjäder. ”Dem kavle först å sen nagge dem ve naggen”.
  • Rane – Övervåningen på loge. ”Halmen sköt man oppa ranen” (vid tröskningen).
  • Rettest – Rakaste vägen. ”Du ska gå som rettest”.
  • Ränn – Åka skidor. (se ”annörja”).
  • Sekut – Långsam. ”Den karl´n ä sä sekut att….”. Jämför om djur ”seg” (till exempel häst).
  • Sisselskit – Gulsparv (ljudhärmande).
  • Sjong – Sjunga. ”Han ä bra på sjong”.
  • Sjonke – Sjönk. ”Så du om han sjonke?” – ”Ja sjonke ända ne åt knäa” – ”Kurken kan int´ sjonk”.
  • Sjögut – Stormigt, höga vågor på sjön. ”Han va int´ rädd hä va sjögut”.
  • Sjöl-anna – Kornskörd.
  • Sjö-lanne – Stranden.
  • Skatu, -n – Skata (jämför även skira (Sira).
  • Skel – Sel (Schel RH), fyrkantigt rymdmått, 20 liter.
  • Skäka, skeka – Skaka om. ”Skeka filflaska – Ja skekt om han rekti´t”. Skeka halmen under tröskningen.
  • Skummesä – ”Hä skummesä oppa gryta” – ”Vattne´ skummesä”.
  • Skvonk – Skvalpa. ”Vattne´ skvonke i båt´n”.
  • Slana – Lång barkad stock.
  • Slâsa – Slamsa. ”Hon ä en rekti slâsa”.
  • Slasforen – Slamsighet. ”Hä va ba slasforen borti dä”.
  • Släpklammer – Släpkälke. På barmark fraktar man till exempel famnved med ”släpklammer baki stöttingen”.
  • Slåttanna – Höskörd.
  • Stöp – Sätta deg. ”Ja ha stöfft, för i da ska ja baka bulla”.
  • Stöpp – ”Hä va stöpp på sele”. Virket stannar av vid flottning.
  • Stöppelfött – ”Han va gammal å stöppelfött”. Jämför vinglut (berusad som raglar).
  • Sörpa – Agnar, melass, kokhett vatten. ”Man döjd åt koen på mörna. På aftan feck de borti döjtunna”.
  • Sövel, -le – Kött, fläsk, fett. ”Han va sä ohull öm sövle, att….”.
  • Tjett – Rik, ”tät”. ”Han denna ä no ganska tjett”.
  • Tjvêtn – Stickor och avfall i vedboden. ”Ta in tjvêtn å gör opp ell´n”.
  • Tranerla – Sädesärla.
  • Tvarun – Visp. ”Ta tvarun när du kok gröt´n”.
  • Tåp – Sträcka sig. ”Ja tåpe sä ja nådd”.
  • Vure – Varit. Inf vara, jer, va, ha vure. ”Hä känns bra å va(ra) hem”.
  • Väll – Foga ihop järn. – ”Han va bra på väll”.